~
Jaha, klart jag klara't!
Sex stjärnor förra veckan!
Men inte ett gram ner...
Men inte deppar jag för det inte!
Flera centimeter har i stället försvunnit!
Och det är ju egentligen det viktiga!
Eller, hur var det nu?
Var det inte att må bra och inte ha ont i magen som var det viktiga?
Ja ja...
Min uppuntrande make ser ingen skillnad, men det gör jag!
Till exempel så har jag två par lite utsvängda manchesterbrallor (ett par bruna och ett par marinblå, i övrigt exakt likadana). Dessa har ALLTID stramat lite, du vet så det blubbar över kanten lite i sidorna. Men i höstas, när jag fuskade lite med LCHF utan direkt plan, fick jag för mig att de satt lite bättre än vanligt. Sen vid jul när det blev alldeles för mycket choklad och annat gott så satt de stramt igen. Jag visade upp mig för Mannen och sa med lite deppig/ynklig röst, "Se, nu har jag gått upp igen, så här tajt satt de ju inte förut" (ville väl höra att jag visst var fin som jag var, eller nåt). Då säger Mannen, "Äh, jag tycker de alltid har suttit så där" (eller "varit så där små" kanske han till och med sa).
Så upplyftande!
Nu vill jag bara meddela att dessa byxor sitter INTE det minsta tjat längre!
Och det är sant!
Jag vet inte om Mannen har märkt nåt, dock!
~
2 kommentarer:
Du är så himla duktig. Jag har tänkt så länge att jag skulle börja med LCHF, men jag har så dålig karaktär. Är glad att jag åtminstone har skrapat ihop lite disciplin att plugga.
Tack så mycket! Ja, det krävs ibland lite disciplin. Men var sak har sin tid och man får ta en sak i taget. Du är ju duktig å pluggar som sagt!!
(och tack för kommentaren, hihi)
Skicka en kommentar