Cittra Danielsson

Vår nya familjemedlem, Cittra

Nu är familjen utökad med en till katt.
Jag har ju länge försökt att få tillstånd från Mannen att få ta hand om en kattunge. Jag försökte när Svägerska P hade kattungar, men fick ett blankt NEJ. Den gången sa jag till Mannen: Men om jag någon gång råkar träffa på en randig kattungehona som är svart under tassarna, så kan jag inte säga nej. Detta tycktes Mannen godkänna. Han hade kanske inte trott att jag skulle stöta på en sådan katt så snart. Men i fredags var Sorken på kalas och där fanns en 17 veckor gammal hona som inte blivit borttingad och som stämde in precis på min önskan. Dagen efter hämtades hon hem till Villa Vickland mot Mannens vilja. 4 kr kostade hon, men jag gav 50 kr.

Hon är van vid både barn och andra katter, så det ska väl gå bra det här. Första dagen fick hon sig en riktig omgång av Sir Vickland, som är den som bestämmer bland katterna här. Han kan ännu inte låta henne komma nära. Sammen (den största och mest skräckinjagnade), som står lägre i rang, gör små försök till hälsning. Han vill gå fram och nosa på henne, men då är det hon som inte vill!

Igår morse klättrade hon i bokhyllan och drog ner en tjock bok på 1246 sidor! Hon ramlade bakåt med boken efter. Jag vet inte om hon gjorde sig illa, men hon blev så skärrad att hon gick direkt till sin korg och ville inte gå därifrån förrän sent på kvällen.
Men på kvällen igår verkade det mesta av nervositet av att komma till ett nytt hus ha släppt och hon sprang runt och busade och klättrade i blomkrukor och jagade Töijsens tygmat.

Men vi har nog blivit lurade för jag tycker inte det ser ut som en hona!
Ja ja, det blir väl 3 tjocka bonsar då!
Jag får väl en kattmamma så småningom, Mannen är verkligen inte sugen på det just nu.