Oj oj läs helst inte detta...

Generationen över oss, vad kallas de?
Föräldragenerationen eller nu är de ju far- och morföräldrar!

I alla fall
Svärmor är den jag oftast rådfrågar om barn och deras uppfostran (frågar ofta mina barnskötarsvägerskor också).
Svärmor är i alla fall en kvinna med STORT tålamod och massor av erfarenhet av barn (6 egna och ca. en miljard barnbarn som hon ständigt är barnvakt åt).

Denna kvinna hade TID med sina barn.
De har växt upp till bra människor med självförtroende och tillit.
Fint!

Kom i en kort ordväxling med några andra från Svärmorsgenerationen tidigare i sommar och jag kan inte sluta tänka på vad som sas.
_

C: "Barnet" kunde skriva när han började skolan, men skrev G bakvänt. Och kan du tänka dig, då sa fröken att det var bra, hon rättade honom inte!

Jag: Det tyckte jag var bra att hon inte gjorde! Det var väl jättebra att han kunde skriva! Det kan inte alla som börjar ettan. De där G:na kommer han ju att rätta till sen i alla fall. När Sorken var 2 år räknade han till 12, men hoppade alltid över 3. Tänk om jag hela tiden skulle rätta honom. Han var ju superduktig som kunde räkna så bra!

A: Men så gjorde man på den tiden. Så uppfostrade vi våra barn!
_

Detta samtal har följt mig hela sommaren. Jag har vänt och vridit på det. Jag kan inte fatta att man kan resonera så! Skulle fröken säga till "Barnet" att det gör fel när så många andra inte kan skriva mer än sitt namn?

Nu kanske min upprördhet ska förklaras lite.
Jag är ju då uppvuxen på den tiden när man rättade barnens alla små fel i stället för att se till vad de lärt sig. Så för mig är "fel" lika med "du är dålig". Jag har ännu svårt att ta en tillsägelse från någon som inte känner mig superbra (typ från alla andra än Mannen). Jag går direkt i försvarsställning och föraktet stiger i mina ögon, jag blir ett litet barn igen som inte har rätt att säga sin sak.

Nu har det inte förekommit det minsta barnmisshandel i vår familj och ändå är det så här.

Låt barnen få vara barn! Låt dem upptäcka och lära sig i sin egen takt!

Tillbaka till svärmor. Jag tror aldrig att hon gapade så mycket på sina barn som jag gör. Där får barnen vara barn. Ingenting är värt så mycket som att barnen har det bra. Hon är en riktig sagomormor (fast hon är farmor till mina barn). Där får barnen göra vad de vill. Råkar något gå i kras är det hennes eget fel som låtit det stå tillgängligt, "bara du inte skadar dig".
Enligt hennes barn är hon mycket hynsigare med barnbarnen än med sina egna barn, vilket jag har svårt att tro för så himla hynsig är hon väl ändå inte (ja, det ska vara den där "livsfarliga" byrån som har så vassa hörn, men som ingen ännu slagit sig på, under dessa 19 barnbarnsår).

Jag skulle vilja ha praktik hos henne ett par veckor. Kanske går att ordna...