Snart slänger nog min familj ut mig. Eller förresten, så är jag inte riktigt säker på det. De verkar ha ett oändligt tålamod med mitt humör. Ja, nu är det inte bara barnen som får sig en skopa då och då. Nu har jag börjat ösa ovett över Mannen också. Stackarn. Men Sorken han protesterar i alla fall mot mitt beteende, det är ju skönt. Så då har vi blivit två oregerliga mot två vettiga! Lite mer rättvist kan man tycka.
1 kommentar:
Jag förstår dig precis Linda. Ibland undrar man hur dom står ut med en :) Antar att det kallas kärlek... <3 Man har ju sina ljusa stunder också. Styrkekramar till dig. Du är inte ensam om o ha ett svängigt humör. Kan va skönt att veta ibland. Kram Jenny.
Skicka en kommentar